Gott Nytt År 2021 på Er Alla
En exeptionellt annorlunda jul har firats, nu önskar vi året 2021 blir bättre.
Morgondagen har sina rötter i gårdagen och vi förflyttar oss 45 år tillbaka .
19 januari år 1976 var en annons införd i Hbl om ett förberedande möte på Drumsö.
Svenska Pensionärsförbundet hade i innerstaden fyra föreningar och nu var det tänkt
att ute nästan i skärgården på Drumsö skulle det behövas en förening till.
86 ivriga pensionärer samlades i S:t Jacobs församlingssal där Eja Francke från förbundet
berättade om verksamheten.Hennes tal var så inspirerande så det beslöts att grunda föreningen bums.
Stadgarna skrevs ned och en styrelse valdes, styrelsen valde Tönnes Schulman till ordförande. Möteslokalen blev kyrkans församlingssal, där månadsmöten hölls den andra måndagen i
månaden avgiftsfritt.
Behovet av socialt samarbete var stort. Det behövdes ännu flera mötesdagar.Brandkårshuset
vid Tallbergsallén hyrde ut ett rum ,där startade onsdagsklubben.Där träffades man i en fri
samvaroutan ledare. Senare valdes en klubbhövding samt namnet byttes till Torsdagsträffen.
Nils Bergholm valdes till klubbhövding.
I slutet av år 1976 hade medlemsantalet ökat till 158.
Verksamheten var livlig för de svenskspråkiga Drumsö Pensionärerna, de hade en stark sammanhållning,bildade olika arbetsgrupper ,åtog sig olika uppdrag. En studiecirkel bildades och i början träffades man hemma hos varandra, läste engelska och tyska m.m.
Senare kunde man samlas i ett klassrum i skolan.
Året 1977 bildades en sångkör. Fester ordnades på polisernas sommarhem. Ekonomin var bra från början,ingen lokalhyra ,inget arvode för programmen.Kaffeavgift på 5mk infördes samt medlemsavgiften i början 10 mk per medlem och år. Olika basarer och lotterier ordnades och välvilliga Drumsö firmor gav donationer. Det behövdes frivillig arbetskraft vilket på den tiden inte var en bristvara.
Då jag nu läst igenom högar av papper kan jag konstataera det var tider det, fulla av glädje , samvaro,samarbete,samhörighet. Utlandsresor,teaterresor,vårfester,höstfester,julfester.
Det räckte inte med en buss till resorna oftast var det två.
Medlemsantalet var 336 i början av 90-talet men efter 1993 började minskningen och föreningen missade sin status som störst i Helsingfors.
Fina minnen från föreningens början. Mest är jag fascinerad över den välvillighet att ställa upp och hjälpa till.Möjligen berodde det på att de flesta upplevt kriget samt arbetat för att en dag se Finland resa sig igen.
Året 2020 blev för hela världen en katastrof med covid-19 pandemin, det har inte funnits en chans att på lång sikt kunnat förbereda en 45-års födelsedagsfest.
Vi fortsätter efter bästa förmåga att få vår skuta att flyta med en duktig besättning.
Önskar Er Alla en trevlig Januari månad med god hälsa
Birgitta
